I Eurovision semifinalen alltså. Flera låtar jag ville ha vidare gick inte vidare. Den största sorgen är nog för min del att Island och Österrike inte gjorde det. Mest förbannad blev jag att Lettland gick vidare med sin opera. Och att jag var så trött så att jag somnade. Kasst. Vaknade till emellanåt men ändå. Men jaja, det är bara att bita ihop och gå vidare!

Idag är det jobb som vanligt och ikväll städa lite men mest softa och ta det lugnt. Måste handla efter jobb för det är tomt som i kyrkan i kylen.

Så nära var han, 2 gånger till och med:) Även danska kronprinsen var så nära. De andra kungligheterna hade krävt ett steg eller två för att kunna tafsa på dem. Men jag insåg ganska snart att det inte är helt smart att tafsa på kungligheter så jag lät bli. Annars var Mikael Wiehes tal den bästa behållningen på hela dagen. Och det finns faktiskt nerskrivet (inte av mig) så ni kan få det här: "Min far var dansk. Min mor var svensk. Min far kom från Köpenhamn. Min mor var från Limhamn i Malmö.Jag bodde mina första sex år i Valby i Köpenhamn innan jag flyttade med min mor till Malmö när mina föräldrar skilde sig. Men jag besökte min far regelbundet en gång i månaden och två veckor på sommaren och kunde på så vis hålla min danska vid liv. Detta gjorde att jag, vid de fåtal tillfällen då jag träffade min mor och far tillsammans, mitt i en mening obehindrat kunde skifta från svenska, när jag talade med min mor, ”til dansk, når jeg snakkede med min far”.Jag har åkt mellan Malmö och Köpenhamn med tågfärja och passagerarbåt, med flygbåt och svävare, med bil och till och med flyg en gång för länge sedan. Jag är den före detta bromotståndaren som nu inte förstår hur jag skulle klara mig utan bron. Jag har släkt och familj i både Malmö och Köpenhamn och i mitt arbete ger jag ungefär hundra konserter om året, huvudsakligen i Sverige och Danmark.På lite håll i min släkt kan man till och med hitta en dansk konsul avfotograferad när han står på kajen i Malmö och bockar för den med ångslupen anlände Christian X. Det är på konsulns ”kongelige danske porcelän” jag äter mina söndagsmiddagar. När jag var liten kunde man på vissa biografer se filmer som man skulle titta på genom nån sorts pappglasögon med ett rött och ett blått öga. Bilden blev då tredimensionell. På samma sätt upplever jag denna min dubbla hemhörighet. Den har gett mig en sorts tredimensionellt seende på livet och världen: allt behöver inte vara på ett sätt, passar man inte in på det ena stället så passar man kanske in på det andra. Det finns alltid också en annan värld. Min dubbla hemhörighet innebar också lite längre fram i livet att jag, när jag åkte till Köpenhamn med mina kompisar, inte betraktades som en av ”de fulle svenskere” och inte behövde känna mig träffad av Extrabladets kampanj ”Gör en god gärning. Följ en svensk till båten”. Jag var ju dansk i Danmark på samma sätt som jag var svensk i Sverige. Jag har kort sagt varit lyckligt lottad. Jag har känt och känner mig hemma, älskad, trygg och accepterad på båda sidor av Öresund. Men det är klart att jag blev mobbad. De kallade mig för dansk skideröv när jag kom till det rika, välmående Sverige från det fattiga Efterkrigs-Danmark där sexåriga gossar som jag gick i kortbyxor till och med på vintern, där man fortfarande kylde kylskåpen med isblock, värmde vardagsrummen med koks i kaminerna, där man inte hade råd med dyr import från utlandet utan drack Jolly Cola i stället för Coca-Cola och där man var tvungen att ta Scarlett Line från Köpenhamn till Landskrona om man ville se Clark Gable kyssa Scarlett O’Hara i ”Borta med vinden”. Och jag minns fortfarande hur jag förundrad såg månen spegla sig i det blanka i parkettgolvet när jag för första gången, en kväll i november 1952, steg in i lägenheten på sjunde våningen på Limhamnsvägen 12 B i Malmö. Och genom perspektivfönstren kunde man se ljusen från Köpenhamn... Och det är klart att jag ibland också har känt mig kluven och distanserad. Att jag ibland har kunnat skaka på huvudet åt dessa märkliga svenskar som springer runt i skogen i sina toppaluvor och äter sur mjölk med lingon. Eller dessa märkliga danskar med sin förslagenhet i affärer, sina ironier och sin olust inför att ta något som helst ”alt for alvorligt”.Men låt oss säga som det är, så som i det lilla så ock i det stora: Sverige har alltid varit storebror, lite starkare, lite rikare, lite arrogantare, lite översittaraktigare, lite mer besserwisser. Och Danmark har alltid varit lillebror. Och lillebror har alltid retat och retat sig på storebror: hans melankoliska fåordighet, hans tillknäppta stelhet, hans prudentlighet, hans regler och förordningar. I Danmark heter ju Sverige inte Sverige utan ”Forbuds-Sverige”. Och när jag spelar i Danmark så finns det ingenting som ger så omedelbar succé som att säga något ofördelaktigt, lite halvelakt om Sverige.Och storebror å sin sida har alltid älskat lillebror! Lillebrors röda pölser, lillebrors gröna Tuborg, lillebrors blå himmel och gula halmtak, lillebrors liberalism och ”hygge”, lillebrors Tivoli och Christiania.Men nu har storebror börjat bli lite orolig för lillebror. För i lillebrors land har det plötsligt kommit en ännu mindre bror eller klasskamrat eller skolkamrat och det finns de som inte är snälla emot honom. Som retar och knuffar honom och drar honom i turbanen. Som behandlar honom som en storebror fast han är så mycket mindre. Som sätter sig på honom och hånar och gör sig lustig över honom. För min egen del stod detta sorgligt klart när jag för ett par år sedan besökte Frihedsmuseet i det före detta Gestapohögkvarteret i det gamla polishuset i centrala Århus på Jylland. En av vaktmästarna – som liksom min far hade slagits i den danska motståndsrörelsen under kriget - uttryckte då sin glädje över den nybyggda Öresundsbron. På den tyckte han nämligen att jag, som uppenbart var så förtjust i muslimer, kunde marschera över med dem allihopa och sen vidare upp till Norrland där vi svenskar ju hade gott om plats. När jag var liten kom det många danskar till Malmö. Ofta för att köpa billigt kaffe. Också nu finns det många danskar i Malmö. En del kommer för att köpa sin bil billigare, några kommer för att bo billigare men många kommer också för att det har stiftats lagar som förbjuder dem att leva i Danmark med den de älskar för att han eller hon kommer någon annanstans ifrån. Det är en skam! Och i Sverige hör man allt oftare människor tala om pölsefascismen. Men det är klart, storebror och speciellt de skånska storebröderna har också all anledning att se kritiskt på sig själva nu när högerextremisterna i det Sverigedemokratiska partiet med stor sannolikhet kommer att ta plats i den svenska riksdagen efter nästa val. Men för mig har det alltså gått bra. Jag är integrerad. Jag kan njuta av de mognaste frukterna i det som håller på att bli Öresundsregionen. Jag är en riktig Öresundsbo! Just därför tycker jag att det känns viktigt att påminna om att jag är född i Stockholm, att mitt namn är tyskt, att min fru är från Latinamerika, att hennes mor är ”av engelskt ursprung” och att mina barn som ju är framtidens Öresundsbor alltså har både danskt, svenskt, tyskt, engelskt, spanskt och indianskt blod i sina ådror. Åtminstone! Jag tycker också att det känns viktigt att berätta, att hur mycket jag än tycker om Malmö och Köpenhamn så trivs jag också oerhört bra i Oslo och Helsingfors. Jag har haft några av mina mest fantastiska upplevelser i Johannesburg i Sydafrika och Santiago i Chile och några av mina lyckligaste stunder i Rom och Paris. Vad jag vill säga är att man, för att travestera den franska författarinnan Simone de Beauvoir, inte föds till Öresundsbo. Öresundsbo är något man blir.Öresundsbo är något man blir för att man tycker om att vara i Öresundsregionen, för att man känner sig hemma, älskad, trygg och accepterad här. Och på samma sätt som jag på så vis har blivit Öresundsbo, är det min förhoppning, att alla de som kommit hit de senaste trettio åren också ska bli Öresundsbor: tycka om Öresundsregionen, bli omtyckta och känna sig hemma och trygga här. Vad jag också skulle vilja säga är, att detta att höra hemma någonstans, att älska sin hembygd, att intressera sig för dess historia och att slå vakt om dess särart för mig inte innebär att jag tycker att denna hembygd skulle vara överlägsen eller bättre än andra delar av världen. Tvärtom har denna kärlek, kunskap och stolthet över min hembygd, hjälpt mig att förstå och respektera andra människors kärlek till och stolthet över sin hembygd, sin historia och sina rötter. Jag älskar dessa mina två fädernesländer, inte för att de är bättre än andra länder, utan för att det är där som just jag hör hemma. Liksom jag älskar mina två modersmål, inte för att de är bättre eller vackrare än andra språk utan för att det är de språk som jag uttrycker mig bäst på. Denna kärlek till mina hembygder och mina språk har gett mig en trygghet och en säkerhet som har gjort att jag utan rädsla har kunnat ge mig ut och upptäcka världen runt omkring. Oavsett om det har varit Berlin eller San Francisco, Managua eller Harare.Och om jag fick önska mig något här idag så skulle det vara att alla vi som är här tillsammans kunde arbeta för att göra Öresundsregionen till en region som utmärker sig för sin öppenhet och generositet. En region utifrån vilken vi med glädje och nyfikenhet kan utforska världen. En region dit alla är välkomna och där alla som vill kan bli Öresundsbor." MIKAEL WIEHE musiker

Eller nä, det kommer jag nog inte göra. Men han och fru drottningen ska i alla fall vara på samma konferens i Köpenhamn som jag idag. Även det danska kungaparet och kronprinsessan Victoria ska vara med. Men jag kommer väl mest se dom som en prick långt borta i horisonten antar jag. Men det är helt ok, jag klarar mig nog bra ändå:)

Ok, jag ska alltså till Köpenhamn idag och kommer nog hem sent. Inte för sent hoppas jag för jag vill ju se semifinalen i ESC. Mycket viktigt! Kommmer att vara trött imorgon för det slutar inte förrän kl 23.40 ca. Men det är smällar man får ta!

Nu ska jag gå och duscha och sen traska på hundpromenad för att sedan slänga mig på öresundståget till Köpenhamn.

"Om du alltid säger "vi får se" händer det aldrig någonsin någonting!"

Nalle Puh

Oj, vad det öser ner idag. Blev dyngsur så fort jag klev ut över tröskeln när jag skulle ut med Inka. Nu har jag tagit mig till jobbet och sitter inne vid skrivbordet och ser hur det öser ner. Lite mysigt när man kan vara inne! Blir lite höstkänsla.

Idag är jag tydligen ensam på min våning. Hade ju inte gjort något om kollegan som inte är sjuk hade kläckt ur sig det igår. Är tydligen på kurs. Jag hade matrester hemma eftersom jag hade en kompis på besök igår. Kunde jag tagit med till lunch då:( Nu får jag gå och äta själv.

Ikväll ska jag bara ta det lugnt eftersom det gått i ett nu måndag och tisdag. Imorgon kommer jag också hem sent eftersom jag ska på konferens i köpenhamn.

dagens Phone houserapport! Var och lämnade min reklamation igår och jag tyckte att han verkade lite spak. Synd, nu när jag är på stridshumör:( Hade gärna bråkat lite till med honom. Nu får de en vecka på sig att höra av sig! Annars smäller det!

Nu börjar det närma sig för Eurovision 2007 (http://www.eurovision.tv/), ska bli så kul! På torsdag är det dax för semifinalen. Hoppas att jag hinner hem från Köpenhamn! Jag har lyssnat igenom och recenserat låtarna. Mina favoriter just nu är: Österrike, Island, Grekland, Sverige, Finland

Semifinalen:

Österrike -Artist: Eric Papilaya Låt: Get a life- get alive – Bra låt! Gillar Poäng:5

 

Lettland – Artist: Bonaparti.Iv Låt: Questa notte -Ge mig styrka! Poäng:2

 

Turkiet – Artist: Kenan Dogulu Låt: Shake it up shekerim -Kunde varit så mycket bättre! Poäng:3

 

Slovenien – Artist: Alenka Gotar Låt: cvet ze juga –Tack, men nej tack Poäng: 2

 

Belgien – Artist: KMG Låt: Love power  -Gillar inte alls den här typen av musik. Poäng:2

 

Estland – Artist: Gerli Padar Låt: Partners in crime -Duger absolut Poäng:3,5

 

Ungern –  Artist: Magdi Ruzsa Låt: Unsubstantial blues -Schysst! Cool röst! Poäng:4

 

Andorra – Artist: Salvem el mon Låt: Anonymous -Visst varför inte? Poäng:3,5

 

Malta – Artist: Olivia Lewis Låt: Vertigo -Inte sämst i alla fall. Poäng: 3

Norge – Artist: Guri Schanke Låt: Ven a bailar conmigo -Om man gillar musikaler så! Poäng:3

 

Makedonien – Artist: Karolina Goceva Låt: Mojot svet -Bra refräng! Poäng:4

 

Portugal – Artist: Sabrina Låt: Danca comigo -Tja? Varken eller Poäng:2,5

 

Tjeckien – Artist: Kabat Låt: Mala dama - Nej, funkar inte. Minst 1 år för sent! Poäng:1

 

Serbien – Artist: Marija Serifovic Låt: Moltiva- Mysig, men håller hennes röst? Poäng:4

 

Polen- Artist: The Jet Set Låt: Time to party -Bästa från Polen på länge, men hon bör tona ner på ”sexshowen” den är bara pinsam. Poäng:3

 

Kroatien – Artist: Dragonfly feat Dado Topic Låt: Vjerujem u ljubav- zzzzzzzzzzzzz -Poäng:1,5

Danmark – Artist: DQ Låt: Drama queen -Inte bra men speciell Poäng:3

 

Albanien – Artist: Aida och Frederik Ndoci Låt: Hear my plea -Halledul (betyder Herre gud) som sonen skulle sagt när han var liten - Poäng:1

 

Nederländerna – Artist: Edsilia Rombley Låt: On top of the world - Så trist-Poäng:2

 

Moldavien – Artist: Natalia Barbu Låt: Fight - Varken eller -  Poäng:2,5

 

Schweiz – Artist: Dj Bobo Låt: Vampires are alive -Tycker den är kul och har ok refräng. Kanon eller kalkon? Poäng:3,5

 

Montenegro – Artist: Stevan Faddy Låt: Hajde Kroci- Men blä, vilket skräp! Värsta reklamlåten, kom och köp! Eller "Här kommer världens bästa räddningspatrull som löser fallen för din skull" på serbiska! Poäng:1

 

Georgien – Artist: Sopho Låt: Visionary dream- Gör i alla fall sin egen grej. Men den är jobbig Poäng:1,5

 

Island – Artist: Eirikur Hauksson Låt: Valentine lost- Bra röst och bra låt! Poäng:5

Vitryssland – Artist: Koldun Låt: Work your magic -Nästa bondlåten? Blir lite löjligt och jag tänker på Hipphipp och när de gjorde bondlåtar på ryska. Engelska uttalet lämnar övrigt att önska. Istället för willing sjunger han wheeling. Är det hjula på engelska:)? Poäng:2,5

 

Cypern- Artist: Evridiki Låt: Comme ci comme ca -Bra låt! Poäng:4,5

 

Israel- Artist: Teapacks Låt: Push the bottom -Värsta skämtet Poäng: 1

Bulgarien – Artist: Elitsa och Stojan Låt: Water - Får ont i skallen Poäng:1

Finalen (redan färdiga):

Armenien-  Artist: Hayko Låt: Anytime you need -Fin låt Poäng:3,5

Rumänien – Artist: Todomondo Låt: Liubi liubi, I love you- Joppediedieda! Blä! Poäng:1

 

Storbritanien – Artist: Scooch Låt: Flying the flag (for you) -Åh, nej! Poäng:1

 

Ukraina – Artist: Verka Serduchka Låt: Rijeka bez imena -Kanon eller kalkon? Poäng:3 (för avvikandet)

Tyskland – Artist: Roger Cicero Låt: Frauen regier´n die welt - Annorlunda och inte helt fel Poäng: 3,5

 

Ryssland – Artist: Serebro Låt: Song number 1- Antagligen farlig men inte riktigt i min smak. Poäng: 4

 

Frankrike – Artist: Les fatals Picards Låt: Lámour à la francaise -Men varför blandar han franska och engelska på detta viset? Låter helt tönt. Men låten är egentligen helt ok. Poäng:3

 

Sverige- Artist: The Ark Låt: The worrying kind- För att det är Sverige! Låten har växt i mina öron Poäng: 5

 

Grekland – Artist: Sarbel Låt: Yassou Maria -Smör, smör men jag gillar det Jag tror att jag varit latino i mitt förra liv Poäng:5

 

Litauen- Artist: 4fun Låt: Love or leave -Så tråkig Poäng:2

 

Finland – Artist: Hanna Pakarinen Låt: Leave me alone- Väldigt bra men det finns ändå ett men….Poäng:5

 

Irland – Artist: Dervish Låt: They can´t stop the spring- Åh, hjälp. Ta bort! Poäng: 2

 

Spanien – Artist: Nash Låt: I love you mi vida- Har hört sämre men bättre också. Lät lite falskt live Poäng: 2,5

 

Bosnien - Artist: Marija Stestic Låt: Rijeka bez imena -Tråkig men fin Poäng: 3

 

Jag brukar inte lägga upp bilder  i bloggen på mina vänner eftersom de själva ska få välja om de vill vara på nätet eller inte. Och hundbilder har jag använt mig av så många gånger så det var dax för nytänkande!

Många tittar på en som är i avsaknad av vänner (åtminstonde för tillfället). Bilden är från Lundakarnevalen i maj. En tillställning som sker vart 4:e år.