Det hade vi ikväll när vi var på Timbuktukonserten. Står i lugn och ro och kollar på konserten som precis har börjat när det från ingenstans trycker på väldigt hårt från sidan och vi bara flyger omkring utan att kunna styra någonting. Det är som om 100 människor har bestämt sig för att putta bort folk. Vi ramlar och puttas och man är livrädd att någon ska ramla och krossas. Jag har aldrig varit med om något liknande och det var sjukt obehagligt att inte ha någon kontroll. Jag är fortfarande mer än 2 timmar senare helt skakig. Det var ingen trevlig upplevelse!!

*Not*!!! Vi är ca 220 anställda på min arbetsplats och 1 person har sett att jag gått ner 9 kg och 3 personer att jag klippt mig.Eller de andra har kanske sett men valt att inte säga något. Inte för att jag bryr mig om vad alla 220 personerna tycker men det hade ju varit trevligt om de som jag jobbar närmst med hade brytt sig. Känns som om man är paria eller något. Jag mår mer och mer dåligt av detta jobbet, vilket yttrar sig på psykiskt och fysiskt och måste verkligen härifrån! Men vart? Det finns ju inga jobb att söka:(

Gårdagens barnpassning gick bra och det var så mysigt! Hon var så lugn och glad hela tiden. Det gör jag gärna om!!

Ikväll ska jag, om jag orkar, gå på festivalen och se Timbuktu. Fick dessutom reda på idag att en arbetskamrat och hans band ska spela så jag kanske tar mig dit också. Men som sagt allt beror på formen!