Läste nyss i en blogg om att bloggskrivaren ville stanna tiden och jag bara tänkte: Nej, hjälp stanna inte tiden nu! Det pallar jag inte. Det har funnits tider då jag velat stanna tiden så att man riktigt kunnat njuta. Men nu mår jag så pest så att stanna tiden nu vore bland det värsta som kan hända. Jag vill istället att tiden ska speedas upp. Att den ska gå fort fort mot den dag då jag jag enligt båda mina läkare kommer att må bra. När nu det är? Idag hade jag handen på luren och tänkte ringa min läkare men bestämde mig för att vänta. Jag ska försöka klara mig själv ett tag till. Det är ju trots allt jag som måste lära mig leva med mig själv.

Men det känns rätt meningslöst. Jag går runt och mår dåligt bara. Hoppas på ett sms eller ett mail då och då. Pysslar lite.

Idag är jag mest arg så pysslet kommer väl att bli där efter. Känner mig som Jonas Karlsson i Livet är en schlager och han skulle sitta och måla prickar på dominobrickor........Ganska meningslöst. Jag kan mer, men min kropp och själ orkar inte mer:(