Gjorde ett personlighetstest som jag hittade genom Ninis blogg. Det här är tydligen jag: http://se.41q.com/typ.41q?p=24572457&n=Pernilla

Just nu känns det ganska tröstlöst. Alla tycker en massa över huvudet på mig. Läkare och psykologer som inte tycker samma som jag. Jag tror att när jag väl är tillräckligt bra så kommer det att gå att gå tillbaka till jobbet. Det tror inte dom, utan de tror att det är bättre att gå till ett annat ställe. Vem har rätt? Just nu vet jag ingenting känns det som.

De senaste dagarna har inneburit en massa sjukvårdsbesök. Har träffat min psykläkare, min psykolog och min bästa läkare. Meningen var ju att jag skulle gå tillbaka till jobbet och arbetsträna som i måndags men just nu är det tyvärr omöjligt. Jag mår som jag gjorde förra hösten och mest troligt är det arbetsplatsanknutet. Jag har blivit sjukskriven tom mitten på januari och även om det känns tungt så är det en lättnad att inte behöva oroa sig för hyra, mat etc. Mina läkare är inne på att jag nog borde arbetsträna på en annan arbetsplats men först måste jag upp i måendet.

Nu är stugan såld, utrensad och överlämnad till de nya ägarna. Hoppas att de ska trivas med den så som vi har gjort. Det var lite vemodigt att lämna den ifrån sig men ibland blir livet inte som man tänkt sig.

Idag har jag varit hos psykologen och på måndag kommer min ordinarie psykolog tillbaka så då har jag tid hos honom + ett läkarbesök + ett läkartelefonsamtal. Jag har betämt mig för att inte åka till jobbet på måndag, det går helt enkelt inte.

V har här precis varit och fikat, mysigt:)

Mycket psykologbesök är det just nu. Har varit där idag, ska dit på fredag och sen på måndag. Meningen är att jag ska tillbaka till jobbet på måndag men just nu känns det som en omöjlighet. Och det gnager.....Drömmer mardrömmar gör jag hela nätterna. Två drömmar som bara fortsätter när jag går och lägger mig. antingen är det om koncentrationslägret eller så jobbar jag ensam på en en båt stor som finlandsfärjorna. Och medans jag flänger runt och serverar och hjälper folk till deras hytter, lagar mat, beställer m.m så måste jag samtidigt gömma mig från personerna som jag mig från koncentrationslägret. Puh och blä! Life´s a piece of shit.......

Drömmer varje natt att jag sitter i koncentrationsläger och försöker gömma mig eller fly hela tiden. Och blir jagad, upptäckt etc.  Är helt färdig när jag vaknar:(

Nu skulle jag varit iväg till Berlin:(

Har varit på besök på jobbet tillsammans med psykologkandidaten idag. Eller på jobbet, vi satt på en bänk utanför i 1,5 timme. Jag kände mig aldrig redo att gå in så då blev det inte så heller. Imorgon ska jag gå och prata med honom.

Det blir inget Berlin för min del tyvärr, det är en för stor sak att göra och känns i nuläget alldeles övermäktigt:(