Just nu mår jag hyfsat. Vågar knappt säga, skriva eller tro på det. Jag går bara och väntar på nästa käftsmäll. Livet har ju knockat mig rejält tidigare så varför inte nu?

På måndag börjar jag jobba igen, ff 2 timmar om dagen. Snart är det dags att trappa upp och det är nervöst. FK gjorde en utredning i juni med sina läkare och resultatet är både rätt och fel, bra och dåligt. Planen för att trappa upp jobbet etc tycker jag känns bra men sen har de satt en diagnos på mig som jag inte tycker är rätt. Tyvärr kom papperna mitt i sommaren så jag har inte kunnat diskutera det med mina läkare. Men nästa vecka kommer i alla fall min psykolog tillbaka och jag har en tid på onsdag så då kan jag ta upp det. Så får vi se vad som händer.

Denna veckan har gått i 190 och jag har haft saker inplanerat hela dagarna så denna helgen vill jag inte göra någonting, bara softa. Har svårt att sova just, somnade inte förrän kl 07 i morse så jag känner mig seg.

Idag kommer både sonen och dottern hem från sina utlandsresor. Sonen från Holland och dottern från Italien. Ska bli skönt att få hem dom på hemmaplan igen.