Det går framåt. Jag känner mig piggare och nöjdare än på länge. Kan sitta på bussen och titta ut genom fönstret och njuta av höstens färger och ljuset som är nu. Ja, inte idag kanske men igår var det helt fantastiskt.

Tänker mycket på hur det var för ett år sen, då hade jag precis blivit inlagd och var så sjuk. Mer död än levande som K säger. Själv kommer jag inte ihåg mycket.

Pratade med min bästa läkare igår, inför Rehabmötet vecka 45. Vi är överens om att det ännu inte är dags att gå upp i tid och det är skönt. För jag är verkligen inte redo för det. Klarar inte riktigt 4 timmar än, men jag går till jobbet varje dag. Och det är bra sa han.

Igår fick jag brev från försäkringskassan som meddelade att jag inte får några pengar från dem efter nyår. Utan då ska jag gå till arbetsförmedlingen! Fattar ingenting! Jag har ju ett jobb. Det är inte arbetslös jag är utan sjuk. Om någon fattar så var snälla och förklara......för jag känner mig som ett dumhuvud som inte fattar något.

Imorgon ska jag åka till min bästa kusin i Linköping några dagar. Det ska bli trevligt och väldigt skönt att komma hemifrån några dagar. Behöver byta miljö och bryta vardagen.