I går var jag långt ner. Djupare än på länge. Kändes som om jag ramlat ner i ett djupt svart hål och folk försökte hala ner rep men så kommer nån jävel och klipper av repet hela tiden. Men en sak som jag märker nu är att jag lättare kommer upp ur det djupaste jämfört med i höstas. Så det går framåt men det går såååå sakta. Var tvungen att ringa min bästa läkare och prata av mig och efter det kändes det något bättre. Att veta att jag inte är ensam i den här skiten utan att han stöttar mig.